Resefeber..
Sa himla konstig kansla men jag har faktiskt resefeber infor att jag ska aka hem!
Ar inte resefeber ngn som man far nar man aker pa semester eller till ngn frammade plats dar man inte varit forr? Varfor far jag det da av att aka hem till Blentarp dar jag bott i femton ar!? Vad ar det egentligen som ar sa spannande med att komma hem.. Visst ska det bli kul att traffa alla man kanner men det ar inte precis ngt att bli nervos over eller ar det? Ar allt verkligen som det va nar jag lamnade Sverige i Juli forra aret elelr har allt andrats? Folket ar fortfarande dar och de ar fortfarande mina kompisar men har deras och mitt liv utvecklas at olika hall? Visst pratar jag fortfarande med alla men 30 minuters konversation pa MSN och nagra facebook inlagg sager inte allt om hur livet ar och vad som pagar.. umgas de fortfarande med samma personer som innan och ar personligheten den samma?
De kan alla saga att allt ar som vanligt men ar det bara for dem som det verkar vara som vanligt eftersom de har utvecklats med det? Det anda sattet att svara pa den fragan ar sa enkelt som att vanta en vecka tills jag kan uppleva det och darav bilda min egen uppfattning.. Allt ar kanske som vanligt dar hemma, men har jag andrats?
Jag tror inte det ar resan i sig sjalv som gor mig nervos.. det ar radslan for att mina kompisar och jag inte ar samma manniskor langre.. Men ifs sa tror jag inte att vi kan glida ifran varanda utan vi har for mycket gemensamt och upplevt sa mycket tillsammans! Men om det blir konstigt sa har jag en plan:
Jag behover bara borja dricka med Emmi och sen ar allt som vanligt igen..
Jag behover bara aka till stallet med Sanna sen ar allt som vanligt igen..
Jag behover bara aka till Espresso House med ProCivitas folket sen ar allt som vanligt igen..
Jag behover bara ...... Eller na jag vill inte att allt ska vara som vanligt, jag vill aterupta vannskapen som jag och Jennie hade nar vi va yngre. Sa fortsattningen pa den meningen kommer senare!
Nu nar jag tanker efter sa ar det inte sa skrammande.. Visst ar man pirrig i magen for att komma hem men jag kanner mig anda lugn. Allt behover inte vara som vanligt men relationen mellan oss tror jag kommer va den samma!!
Ar inte resefeber ngn som man far nar man aker pa semester eller till ngn frammade plats dar man inte varit forr? Varfor far jag det da av att aka hem till Blentarp dar jag bott i femton ar!? Vad ar det egentligen som ar sa spannande med att komma hem.. Visst ska det bli kul att traffa alla man kanner men det ar inte precis ngt att bli nervos over eller ar det? Ar allt verkligen som det va nar jag lamnade Sverige i Juli forra aret elelr har allt andrats? Folket ar fortfarande dar och de ar fortfarande mina kompisar men har deras och mitt liv utvecklas at olika hall? Visst pratar jag fortfarande med alla men 30 minuters konversation pa MSN och nagra facebook inlagg sager inte allt om hur livet ar och vad som pagar.. umgas de fortfarande med samma personer som innan och ar personligheten den samma?
De kan alla saga att allt ar som vanligt men ar det bara for dem som det verkar vara som vanligt eftersom de har utvecklats med det? Det anda sattet att svara pa den fragan ar sa enkelt som att vanta en vecka tills jag kan uppleva det och darav bilda min egen uppfattning.. Allt ar kanske som vanligt dar hemma, men har jag andrats?
Jag tror inte det ar resan i sig sjalv som gor mig nervos.. det ar radslan for att mina kompisar och jag inte ar samma manniskor langre.. Men ifs sa tror jag inte att vi kan glida ifran varanda utan vi har for mycket gemensamt och upplevt sa mycket tillsammans! Men om det blir konstigt sa har jag en plan:
Jag behover bara borja dricka med Emmi och sen ar allt som vanligt igen..
Jag behover bara aka till stallet med Sanna sen ar allt som vanligt igen..
Jag behover bara aka till Espresso House med ProCivitas folket sen ar allt som vanligt igen..
Jag behover bara ...... Eller na jag vill inte att allt ska vara som vanligt, jag vill aterupta vannskapen som jag och Jennie hade nar vi va yngre. Sa fortsattningen pa den meningen kommer senare!
Nu nar jag tanker efter sa ar det inte sa skrammande.. Visst ar man pirrig i magen for att komma hem men jag kanner mig anda lugn. Allt behover inte vara som vanligt men relationen mellan oss tror jag kommer va den samma!!
Kommentarer
Postat av: Sanna
Snuutte=) Ja är iaf exakt den gamla vanliga suspanna!!! o duu. vi är grannar nu och vi ska hänga HELA sommarn varken du vill eller inte;) KRAAM
Trackback
